Det var under Kalla krigets tid som Alnö och Storholmen var militärt skyddsområde. Inloppet till Sundsvall ansågs vara strategisk viktig, om fiende besteg land kunde de skära Sverige på mitten.
1954 köpte Försvarsmakten Storholmen av då dåvarande Alnö kommun. Storholmen ingick i spärrbatoljon Sundsvall (SL) som utgjordes av tre kanonbatterier, Storholmen (SL1) som var ett tungt batteri samt två lätta batterier på Raholmen (SL2) och Grönviken (SL3). Under 1960-talet byggdes SL4 vid Nyhamn.
1956 stod batteriet färdigt. Ett bergrum på 5000 m2 och 1200 meter långa gångar fördelade runt hela ön. 350 man kunde bo i bergrummet under en längre tid. I bergrummet fanns storkök, matsal, logement, sjukstuga och stabplats. Från pansarskeppet äran monterades tre stycken kanoner, 15.2cm kaliber. Kanonerna står på tre olika platser på ön, södra kanon, norra kanon samt mitt på ön, västra kanon. Kanonerna kunde skjuta 20km. Ovan mark fanns även luftvärn, värn för granatkastare samt eldradarstation. Idag finns kanonerna och fundament till luftvärnen kvar och går att besöka.
Under de aktiva övades det mycket på Storholmen och anläggningen har skjutit skarpt. I början på 1900-talet genomfördes de sista övningarna och 1994 beslutades att Storholmens skulle återställas. 1996 såldes Storholmen till Åke och Monica som drev grupp- och företagsevent på ön. Mellan 2006-2017 ägdes ön av två bröder. 2017 köpte familjen Hjertman Storholmen.
Det som gör Storholmen väldigt speciell är att det är den första anläggningen som försvarsmakten stängde. Anläggningen avvecklades enligt dåtidens regler. I mitten på 90-talet bedömdes det alltså inte värre ur miljösynpunkt med deponi i anläggningen än deponering på annan plats utanför anläggningen. Med dagens regelverk anses stängningen av Storholmen vara mycket kontroversiell. Så gott som allt lämnades kvar och anläggningen mer eller mindre bara förslöts. Det sägs att fortifikationsverket baktanke var att längre fram, när tid fanns, ta kontakt med fastighetsägaren och öppna upp anläggningen.
I och med att de trodde att anläggningen var försluten prioriterades andra arbeten. Först år 2019 kom det till försvarsmakten och fortifikationsverkets kännedom att anläggningen var öppen. Kort efter att det kom till fortifikationsverkets kännedom att anläggningen var öppen hörde dem av sig till ägarna, familjen Hjertman, och åkte dit för att göra en egen bedömning. Deras värsta misstankar besannades och det konstaterades att det hade lämnats saker som inte borde ha lämnats kvar. Enligt Fortifikationsverket vill staten göra rätt och vara ett föredöme, de kände ett ansvar för den minst sagt sparsamma avveckling som ägde rum för drygt 25 år sedan. Genom att så långt som möjligt följa dagens regelverk och med inställningen att göra rätt, erbjöd de markägaren att utföra en ordentlig avveckling. Eftersom det var såpass mycket militärmateriel kvar blev det FMLoG (Försvarsmaktens logistik) som utförde avvecklingen.
“Det var ett helt otömt berg. Allting var ju kvar”– Fortifikationsverket
Under sommaren 2020 inleddes den slutliga avvecklingen av Storholmen. All militärmateriel och inredning rensades bort, bortsett från några enstaka inventarier som sparades undan. Allt organiskt material togs bort och anläggningen säkrades upp. Några sådana åtgärder var bl.a. plombering av ett lågområde där det samlats vatten och hindra klättring i pjässtjälkarna där det finns risk att ramla ner. Pjäserna var redan oskadliggjorda men eldrören fixerades och förstärktes ytterligare för att förhindra att eldröret på sex ton skulle röra sig.
Läs mer om Storholmen, bergrummet och avvecklingen av Storholmen här.